Lite bensinhistoria
för Essomannens läsare.
Under den period då de gamla bensin & oljebolagen var verksamma i Sverige var det få som tänkte på bolagens olika karaktärer. Med några års distans och begrundande så kan man med viss träffsäkerhet finna en del märkligheter i framtoningen. Sålunda kan man konstatera att de svenska bolagen Koppartrans, Nynäs, IC/OK och Uno-X skilde sig åt på många sätt.
Uno-X var tråkigast av alla. Man hade bara ett enda budskap och det var priset. Pumparna placerades i huvudsak vid bilverkstäder och i industriliknade miljöer. Det enda häftiga med bolaget var att man sålde den fina och klassiska motoroljan Castrol.
Nynäs hade förvisso riktiga bensinstationer, men vilken då modern bilägare ville köra omkring med en blågul dekal föreställande två Muminliknande figurer som lystrade till namnet ”Lilla Ny och Lilla Näs”. Motoroljan hette ”Ajcol” vilket kunde ge tråkiga associationer - AjAj.
Nynäs blev heller aldrig något glamoröst bolag. Man kom nog aldrig riktigt ifrån asfaltkokeriet.
Då var Koppartrans betydligt häftigare. Man hade en aggressiv logotyp med det eldsprutande heraldiska djuret och det var det enda bolaget som delade ut cigaretter som reklam i egna förpackningar. Bolaget hade en anmärkningsvärt fräck design på stationerna. Enda plumpen i bolagets framtoning var namnet på oljeprodukterna som hette ”Koptra”. Ett namn som lätt för tankarna till någon allvarlig sjukdom.
När man ser tillbaka på IC/OK så finner man att bolaget hade en dubbelbottnad framtoning. Dels så ville man vara ”det rejäla svenska bolaget” som med näbbar och klor slogs mot de amerikanska bolagen. Man var en kooperation – man gjorde alltså ingen vinst och gjorde man vinst så skulle överskottet gå tillbaka till medlemmarna. Bolaget framstod som någon slags martyr.
I själva verket var IC/OK ett mycket aggressivt företag. I slutet på fyrtiotalet gjorde man studieresor till USA för att studera den amerikanska cooperationen och marknaden i övrigt. När det gäller motorolja så sålde IC ända från starten en olja med det märkliga namnet ”Indian Auto Oil” och den kallades officiellt för ”Indianoljan”. Efter några år fick motoroljan tillnamnet ”Pennsylvania”. En sådan enkel produkt som glykol kallade bolaget tidigt för ”Anti-Freeze”. Bolaget var drivande när det gällde att höja oktantalet. Man var t.ex. först med att sälja 88 oktanig bensin. Amerikanska idéer kombinerad med svensk hemvävdhet var ett verkligt framgångrecept.
När det gäller de övriga bolagen så var Esso det äldsta av alla. De hade en slätstruken symbol och både bensinen och motoroljan hette helt enkelt ”Esso Extra”. Vad var det Extra? Det blev inte mycket bättre när man introducerade oljan Uniflo. Om Koptra var en sjukdom så kunde man ju tro att Uniflo var en dödlig sådan. Man hade förvisso Dropman, men det som ursäktar allt är att man hade Tigern. Essotigern förlåter allt.
Texaco hade, åtminstone utomlands, en tuff stil med sina namn på bensinkvalitéerna. Vad sägs om ”Fire Chief Gasoline” och ”Sky Chief Gasoline”. Den tuffa stjärnan prydde verkligen stationerna. Motoroljan hette Havoline och den kom ursprungligen från ”Indian Refining Comp”. Det var tider det!
Stationerna namnändrades till Caltex och personaltidningen fick det geniala namnet ”Caltexpressen”. Bolaget är väl mest förknippat med de numrerade nyckelbrickorna, men framför allt för den största marknadsföringsmiss något företag har gjort. Nämligen kampanjen för rymdbensinen ”Boron”. Bolaget var nog lyckligt när man återfick Texacos symbol. Även om den kom i ny form.
Gulf var nog det mest intetsägande av alla bolagen trots att man hade den bästa marknadsföringsfärgen av samtliga. Den orange. Bolaget hade ingen genomarbetad strategi, men man hade ett fint namn på oljorna – Gulfpride.
Det finns väl inget bolag som är så intimt förknippat med sina symboler som Mobil. Först fantasidjuret Gargoyle, men kanske allra främst för den stiliga Pegasen som prydde allt. Hur kunde man byta ut sin vackra skylt och varumärke till de tråkiga och intetsägande bokstäver som följde?
När BP lämnade den svenska marknaden så var perioden med de gamla bolagen över. BP hade nog den fräsigaste framtoningen av alla bolagen. Vad sägs om: BP-mästarmärket, BP Racing Club, BP-Zoom, BP-Pyssling som var den ultimata maskoten och inte minst den första eleganta skölden med färgsättningen ”British Racinggreen”. Motoroljan hade i jämförelse med andra bolag ett proffsigt namn –ViscoStatic. Allt detta förvandlades över en natt till Statoil. Va’då?
Bara Shell återstår, men det finns egentligen ingenting kvar av detta stolta bolag som alltid ville vara störst och förnämast. De är idag långt ifrån störst och de får väl leva på minnen från fornstora dagar då namnet fortfarande fanns på symbolen och man kallade motoroljan för X-100 och tillsatsen i bensinen hette ACI. Ingen begrep någonting, men man var ju störst.
© Jan Öhberg, Författare till boken ”Farväl till Macken”.